Re: Iversen's second multiconfused log thread
Posted: Mon Aug 24, 2015 5:23 pm
SCO: Jaguars hae ringshapit spots, leppards an cheetahs hae wee dark spreckles, but as Vogeltje richtly wrote cheetahs hae smaller heads (an lemme add: longer legs). The current pets o' Aberdeen are nae dout jaguars, an they are dancin an havin a merry time.
SW: Dagens målning åskådliggör en dikt av svenskan Snoilsky som var sekreterare i Utrikesdepartementet i 1870-årene og poet i sin fritid. Men han var en melankolisk typ: "Jag har förspillt mitt lif och orkar ej byta om", skrev han i et brev från 1874, och så skrev han bland annat ett dikt med följande rader:
Gammalt porslin
En kung i Sachsen samlade porslin,
Men samlingsvurmen blef en riktig sjuka.
Han bytte bort till kungen i Berlin
Sitt garde -- tänk -- mot en kinesisk kruka!
Femhundra man med sabel och karbin,
Som preussarn visste att förträffligt bruka,
I exercisen smidiga och mjuka,
I krig en mur, tänk, mot -- en blå terrin!
Femhundra man med hårpung och med puder!
Slikt dårhusdåd allt vanvett öfverbjuder
Från världens början -- ja, så tycker ni.
Se’n bytet gjordes, har ett sekel svunnit:
Femhundra tappra hjärtan brista hunnit,
Den gamla krukan -- hon står ännu bi.
Men i 1879 lämnade han Sverige, giftade seg med en ny dam og reste runnt i Europa och Nordafrika og bosatte sig i Dresden, och så ble han glad igen. I 1890 återvände han till Sverige och blev snart Academy president och chef för Kungliga biblioteket - det var nog inte så illa, det, och stämningen höll förhoppningsvis. Han dog i 1903.
EN: As you may have guessed, today's poem is in Swedish - written by Carl Snoilsky, who spent much of his life as an expat in Dresden. And the theme has something to do with that: it describes a barter between the king of Saxony and the king of Prussia: one Chinese pot against 500 soldiers. The claim is that the 500 soldiers have died, but the pot still exists. But you could see the matter from another angle: who became emperor of the United Germany around 100 years later? Yes, the Prussian king. And where is there German capital today? Yes, Berlin, the Prussian capital - not Dresden. And if the pot has survived the bombing of Dresden it is pure luck, but I have visited the town, and it actually still has a lot of china there in the Zwinger and the reconstructed palace. But I still think the Prussian king got the best deal, even in the long run.
GE: Ich habe versucht herauszufinden, wer die zwei Könige sein könnten. Der Sachse dürfte August der Starke sein, der ein reiches Leben mit Luxus, Hurerei, Porzellan und feine Schlösser lebte. Eigentlich war er aber 'nur ' Kurfürst von Sachsen - sein Königswürde bekam er in 1697, wenn er als polnischen König am 15. September 1697 gekrönt wurde. Jedenfalls mochte dieser Herr Porzellan sehr, und er war es, der in 1710 die Meissner manufaktur gegründet hat. Un wer regierte in Berlin um dieser Zeit? Ein gewisser Friedrich I, der sich tatsächlich zu König von Preußen ernannte wärend der Regierungszeit von August - und dafür mußte er nur Kaiser Leopold im Spanischen Erbfolgekrieg gegen Frankreich stützen, was auch geschah. Preußen war aber lange nicht so stark wie später - sein Sohn war aber der Soldatenkönig Friedrich Wilhelm I, der nur Geld für Soldaten ausgeben wollte. Er hätte sicher auch gern etwas Porzellan gegen 500 Soldaten getauscht.
SW: Dagens målning åskådliggör en dikt av svenskan Snoilsky som var sekreterare i Utrikesdepartementet i 1870-årene og poet i sin fritid. Men han var en melankolisk typ: "Jag har förspillt mitt lif och orkar ej byta om", skrev han i et brev från 1874, och så skrev han bland annat ett dikt med följande rader:
Gammalt porslin
En kung i Sachsen samlade porslin,
Men samlingsvurmen blef en riktig sjuka.
Han bytte bort till kungen i Berlin
Sitt garde -- tänk -- mot en kinesisk kruka!
Femhundra man med sabel och karbin,
Som preussarn visste att förträffligt bruka,
I exercisen smidiga och mjuka,
I krig en mur, tänk, mot -- en blå terrin!
Femhundra man med hårpung och med puder!
Slikt dårhusdåd allt vanvett öfverbjuder
Från världens början -- ja, så tycker ni.
Se’n bytet gjordes, har ett sekel svunnit:
Femhundra tappra hjärtan brista hunnit,
Den gamla krukan -- hon står ännu bi.
Men i 1879 lämnade han Sverige, giftade seg med en ny dam og reste runnt i Europa och Nordafrika og bosatte sig i Dresden, och så ble han glad igen. I 1890 återvände han till Sverige och blev snart Academy president och chef för Kungliga biblioteket - det var nog inte så illa, det, och stämningen höll förhoppningsvis. Han dog i 1903.
EN: As you may have guessed, today's poem is in Swedish - written by Carl Snoilsky, who spent much of his life as an expat in Dresden. And the theme has something to do with that: it describes a barter between the king of Saxony and the king of Prussia: one Chinese pot against 500 soldiers. The claim is that the 500 soldiers have died, but the pot still exists. But you could see the matter from another angle: who became emperor of the United Germany around 100 years later? Yes, the Prussian king. And where is there German capital today? Yes, Berlin, the Prussian capital - not Dresden. And if the pot has survived the bombing of Dresden it is pure luck, but I have visited the town, and it actually still has a lot of china there in the Zwinger and the reconstructed palace. But I still think the Prussian king got the best deal, even in the long run.
GE: Ich habe versucht herauszufinden, wer die zwei Könige sein könnten. Der Sachse dürfte August der Starke sein, der ein reiches Leben mit Luxus, Hurerei, Porzellan und feine Schlösser lebte. Eigentlich war er aber 'nur ' Kurfürst von Sachsen - sein Königswürde bekam er in 1697, wenn er als polnischen König am 15. September 1697 gekrönt wurde. Jedenfalls mochte dieser Herr Porzellan sehr, und er war es, der in 1710 die Meissner manufaktur gegründet hat. Un wer regierte in Berlin um dieser Zeit? Ein gewisser Friedrich I, der sich tatsächlich zu König von Preußen ernannte wärend der Regierungszeit von August - und dafür mußte er nur Kaiser Leopold im Spanischen Erbfolgekrieg gegen Frankreich stützen, was auch geschah. Preußen war aber lange nicht so stark wie später - sein Sohn war aber der Soldatenkönig Friedrich Wilhelm I, der nur Geld für Soldaten ausgeben wollte. Er hätte sicher auch gern etwas Porzellan gegen 500 Soldaten getauscht.